Har ni tänkt på det? Att somliga saker aldrig förändras. Tiden går, livet går vidare. Personen kommer och går i ens liv, somliga mer betydelsefulla än andra. Saker och ting förändras. Man byter jobb, byter bostad, byter stad. Man kan vända upp och ner på sig själv och hela ens tillvaro, för att glömma, för att förändra, för att göra om. Men somliga saker vägrar förändras. Det kan vara relationer till människor, reaktioner på händelser eller vad det nu må vara.

Jag kan bara dra paralleller till mig själv. Jag sitter på en helt annan plats i livet idag än vad jag gjorde för 5 år sedan. Jag är en helt annan människa med helt andra människor omkring mig idag. Jag ser annorlunda på mycket idag, kontra för 5 år sedan. Men ändå, när man kastas tillbaka 5 år i tiden så är det som att saker och ting stått still. Visst, jag ser inte ut på samma sätt som jag gjorde för fem år sedan, jag känner inte lika starkt för vissa saker som jag gjorde då, jag umgås inte med samma människor och många av mina värderingar har förändrats sedan dess, men det finns vissa känslor som består.

Jag drömde om väldigt nära vän inatt, en dröm som för 5 år sedan hade kunnat vara vilken dag som helst men som idag känns så långt bort. Men ändå så nära. Är ni med mig? Jag smsade min vän och berättade om min dröm, om vilka känslor det väckte och frågade om det var jag som var dum i huvudet som fortfarande kunde hitta de känslorna efter 5 år (och ett helt liv senare känns det som ibland) eller om det helt enkelt bara var så? Fick (tack och lov) svaret att mina känslor var ömsesidiga. Det var då det gick upp för mig att ja, somliga saker förändras inte. Jag sitter här än idag och känner samma saker för min vän, samma känslor, samma kärlek, samma tillit. Det vi hade för 5 år sedan kommer alltid finnas kvar, fast vi sitter i två olika liv och två olika länder idag. Det kommer alltid vara vi, på det sättet som för så många år sedan, vad som än sker. Den insikten är väldigt skön, men också väldigt skrämmande.

Först blev jag rädd, när jag började fundera öve min dröm. Att jag reagerar så på en dröm, innebär det att jag inte är färdig med det som varit? Är det mitt undermedvetna som försöker säga någonting till mig? Vad gör jag? Men jag insåg ganska snabbt, att nej, det är bara livet som är såhär.

Somliga saker förändras inte, vare sej man vill det eller ej.

Känner ni igen er? (eller är det jag som är lite knäpp trots allt?)