Det kommer alltid finnas människor i ens omgivning och närhet som är negativa, som inte kan se utanför boxen och som alltid kommer vilja se det negativa i alla situationer. Jag kan också vara sådan. Äckligt realistisk brukar min pappa säga och ja, det stämmer nog till viss del. 

 

Att vara realist är en sak, att vara negativ en helt annan. 

 

Ibland måste man våga chansa, våga hoppa även om man inte har en aning om hur man kommer att landa. Om man inte vågar, inte chansar så kommer man aldrig att vinna. M är expert på att se saker så, att man måste våga för att vinna. Jag är lite mer realist, på gott och ont. Just igår var jag inget annat än redo att hoppa, då är dedär realistiska negativa människorna väldigt jobbiga och irriterande. 

 

Folk pratar om att man ska bryta med människor i ens närhet som bara tar energi, som hela tiden tar mer än vad de ger. Är det så lätt? Jag tror inte det. Det är inte bara att bryta med människor, oavsett vilken relation man har till personen. Jag tror på en dialog, att försöka lösa konflikten som uppstår och titta en väg ut ur sitationen, en väg som förhoppningsvis inte alltid behöver betyda att man bryter med människan. 

 

Jag har fått nog av negativa människor. Man blir tillräckligt negativ när man går hemma så som jag gör just nu att jag inte är i ett dugg behov av ännu mer negativ energi. Men, det är inte bara att bryta. 

 

Man måste våga för att vinna, så enkelt är det. 

Man måste lita på sig själv och sin magkänsla, oavsett vad alla andra säger. 

Man måste lita på att man kommer landa, oavsett hur högt man hoppar. 

 

Man måste lita på att man kan. Jag kan, kan du?!