Läste ett inlägg idag hos Spiderchick som handlade om hennes ätstörningar som drabbade henne i yngre dar. Fick en klump i magen och kände igen mig allt för mycket. Samtidigt som det pågår en moralkamp i mig, då ängeln på ena axel säger "Vad glad jag är att det är över! Usch, aldrig mer!" samtidigt som djävueln på andra axeln skriker "Kom igen nu, du kan bättre än såhär. Lite hårdare kan du kämpa, lite mer kan du försöka!"

 

Hon (spiderchick alltså) skrev en sak som fick mig att tänka till, "Efter min tid som ätstörd har jag aldrig bantat eller mixtrat med maten, även om jag ibland har tänkt att jag borde äta så eller borde väga si. Men nu vet jag så väl att för mig blir ingenting bättre av att väga mindre. Lycka sitter inte i vad vågen visar. Lycka sitter i själen och själen har ingen klädstorlek." 

 

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Lycka kommer ALLTID inifrån, punkt slut.